Snön yr i strålkastarnas sken och liknar nästan dimma. Det ettriga ljudet från skotermotorer ekar över fjället, när Christoffer Boström och hans två kollegor Andreas och Parne anländer till toppstationen.
Uppe på bergstoppen tittar dagens första solstrålar fram, men Christoffer ser att det fortfarande är mörkt nere bland husen i byn. Än är det tidig morgon och gästerna ligger troligen och sover där nere, eller gör sig just redo för en heldag i skidbackarna.
De sex arbetskamraterna som utgör skidpatrullen i Hemavan har delat upp sig. De tre andra har börjat kontrollera pisterna så att de är säkra för gästerna, medan Christoffer, Andreas och Parne åker över till Kungsliften. Det är deras ansvar att allt det tekniska fungerar på anläggningen – och eftersom Kungsliften snart ska öppnas för säsongen är det mycket som måste åtgärdas innan dess.
Männen i skidpatrullen är i åldrarna tjugofem till sextio, har olika kompetenser och vet alla vad de ska göra. Tidigare hade de kvinnliga kollegor, men tyvärr inte längre. Däremot ser de gärna att det blir en blandad patrull igen.
Molnen lättar på himlen, när Christoffer stannar längs med Kungsliften. Andreas och Parne parkerar bredvid honom och stänger av motorerna. Liftens vajer har hoppat av.
Eftersom liften inte har varit i bruk på över ett halvår så är det inte ovanligt att saker gått sönder, eller att vajern blåst av i en storm. Har Christoffer och hans kollegor riktig otur ligger vajern på marken, men det gör den tack och lov inte idag.
Med tanke på att Kungsliften med sina ettusen åttahundra meter är Sveriges näst längsta ankarlift finns det mycket att göra i ordning innan vajrarna kan rulla obehindrat igen. All is som hänger från hjulen och på stolparna måste knackas loss först.
Inför öppnandet av en lift är allt fokus just på att få i gång den, men Christoffer gillar det. Det gör hans arbete enklare, men samtidigt vet han att det kommer bli intensivt under en period.
Christoffer klättrar upp på stolpen närmast och fäster en annan vajer i den som har spårat ur. Han skickar ner ena änden till Parne, som matar in den i ett vajerspel mellan två skotrar. Sedan använder de skotrarna som motvikt för att lyfta och dra den urspårade vajern på plats.
Christoffer, Andreas och Parne åker ner till kollegan Roger som är liftvärd på liftstationen Länken. Roger hakar av kaffepannan som hänger över elden och serverar. Elden sprakar i tystnaden. Det enda som hörs är några skotrar i bakgrunden, från liftvärdarna som anländer till sina arbetsplatser för dagen.
Christoffer passar på att ringa lite samtal inne i stugan, eftersom det är svårt att sköta sådant i vinden uppe på fjället.
Femton år har redan gått sedan Christoffer först kom till Hemavan. I början jobbade han i perioder för Hemavan Alpint, bolaget som driver skidanläggningen, men de senaste tre åren har han arbetat här på heltid.
Det var skidåkningen som förde honom ända från Enköping upp till Västerbottens fjällvärld. Han började med skidskolan och vidareutbildade sig senare till helikopter-skidguide, eller heliski-guide. Det ledde honom så småningom in på att bli skidpatrullör.
Arbetet varierar i intensitet också, beroende på väderlek. Är det dåligt väder har de i regel mer att göra, speciellt efter till exempel den hemska stormen som drog förbi tidigare i vinter. Då var det vindstyrkor på femtio sekundmeter och hela anläggningen var tvungen att stängas.
Som ansvarig för reparationer och underhåll av liftar, pistmaskiner och själva snöproduktionen har Christoffer mycket att stå i, men arbetet är så varierande att den ena dagen inte är den andra lik. Det uppstår alltid nya situationer.
Först när stormen hade lagt sig kunde de utvärdera skadorna. De hade hittat delar från tak långt uppe bland träden mellan pisterna. Många hus i byn hade förstörts och skidanläggningens gondolgarage hade blåst sönder.
Trots tidvis hård väderlek och tuffa arbetssituationer känner Christoffer att han har hittat hem. Sammanhållningen i skidpatrullen är väldigt bra. Han ser sina kollegor som sin utökade familj och de umgås även privat på fritiden. Det är samma sköna stämning i hela Hemavan. Trygg, varm och familjär.
Christoffer, Andreas och Parne tackar Roger för kaffet, drar upp dragkedjorna på sina jackor och kör tillbaka till Kungsliften för att fortsätta jobba. Vid varje liftstolpe sitter en brytpinne, som går av när något felar med vajern. Medan de kontrollerar den börjar molnen samlas över deras huvuden igen.
Alla åtgärder som skidpatrullen i Hemavan vidtar är för att hålla anläggningen säker för både gäster och anställda. I fjällvärlden kan vädret ändras snabbt, vilket sätter extra press på att utrustningen som Christoffer och hans kollegor använder håller måttet. Dels för att de aldrig vet hur arbetsdagen kommer se ut i förväg eller hur lång den kommer att bli.
Man måste lära sig att acceptera att arbetet ligger i händerna på vädret, menar Christoffer. En förutsättning för att skidpatrullen ska kunna utföra sitt arbete är att de har riktigt bra kläder och skor. Klimatet på fjället – och själva arbetet – ställer höga krav på klädernas funktionalitet. De måste inte bara vara vindtäta, utan även kunna stå emot både kyla och fukt, samt vara slitstarka.
Just idag är det bara mulet och grått, men så är inte alltid fallet. Ibland blåser det snö horisontellt i ögonen på dem och sikten är minimal, eller så är det minus trettio grader kallt.
Kläderna är skidpatrullens livlina.
För Björnkläder är det väldigt viktigt att kläderna skyddar användaren på bästa tänkbara sätt, utan att inverka på personens rörlighet och smidighet. Av den anledningen testas alla plagg grundligt både i laboratorium och på personer ute i fält på arbetsplatser.
Inspiration har hämtats från sporter såsom ishockey, där egenskaperna skydd och funktion går hand i hand. Skydd som sitter bra skyddar bättre, så enkelt är det.
Säkerhet är och kommer alltid vara viktigt för Björnkläder.
Vid lunchtid beger sig Christoffer, Andreas och Parne utför igen. På vägen till restaurangen stannar de och markerar en stor fläck svallis. Oftast hinner pistmaskinsförarna märka när vatten läcker ut över pisterna, men ibland händer det först efter att de har åkt.
Då måste skidpatrullen markera var isfläcken finns och meddela detta till maskinförarna, så att de kan åtgärda det till nästa dag. De tummar inte på gästernas säkerhet. Den är deras viktigaste uppgift.
Christoffer, Andreas och Parne stannar utanför restaurangen, går in och tar av sig jackorna. De beställer mat och slår sig ner bredvid sina tre andra kollegor. Medan de äter pratar de om arbetsdagen som varit.
Skidpatrullen är uppdelad i olika arbetsområden. Dels är det själva skidpatrullörerna som sköter pisterna och säkerheten för gästerna, dels liftmekanikerna som sköter allt det tekniska med liftarna, bland annat kollar så att nödstoppen fungerar och att vajrarna inte gått sönder.
Skidpatrullen bär sina blågula uniformer, vilket är ett måste från branschorganisationen SLAO, svenska skidanläggningars organisation. Liftmekanikerna däremot använder Björnkläder, något som Christoffer, Andreas och Parne kommer att göra medan de arbetar med Kungsliften. I det här jobbet har olika uppgifter olika krav på kläder och utrustning.
På eftermiddagen åker de tre över till verkstaden för att Christoffer behöver stämma av läget med mekanikern, som berättar att han precis håller på att laga en av pistmaskinerna, men att han behöver någon som assisterar lite. Andreas hoppar i en mekanikeroverall för att hjälpa till.
Varje natt kör de nio ton tunga fordonen flera timmar i sträck uppför och nerför backarna. Efter en sådan hård påfrestning på pistmaskinerna finns det alltid någon hydraulslang som frusit sönder eller något annat fel som måste åtgärdas. Det är nästan mer regel än undantag.
När anläggningen stänger för dagen och solen försvinner bakom horisonten, hoppar Andreas på skotern och följer en pistmaskinförare uppför backen. Han visar honom vad han och de andra förarna ska prioritera under natten och var svallisfläckarna finns.
Lite senare hänger skidpatrullen upp sina blågula uniformer och Björnkläder för dagen i omklädningsrummets skåp. Christoffer säger hejdå till kollegorna och kör hem till sin familj. Den bästa säsongen är nu, tycker han, när solen börjar komma tillbaka.